Grand Antiques 2012

Så var’e då dags för Grand Antiques å Nordiska museet arrangerat vartannat år av gräddan av landets antikhandlare.

Årets mässa skilde sig väl inte nämnvärt från tidigare mässor och det gällde som vanligt att bli inbjuden till vernissagen av sin handlare för att kunna lägga bud på de flottaste föremålen vilka när portarna slås upp för allmänheten ofta har ett litet diskret rött sålt-märke påklistrat. Först till kvarn gäller även på de vanliga antikmässorna där också en del gods byter ägare, vanligen mellan handlarna före öppningsdags. Kommersen tjyvstartar alltså men det går givetvis fortfarande att fynda på öppningsdagen.

Här ska vi fokusera på ett par av föremålen (klicka på bilden för full hd):

De brännförgyllda empirkandelabrarna förefaller vara ett provisorium. De är nämligen sammanfogade av en ljusstake av ”standardmodell”, om uttrycket medges, kolla Auktionsverkets katalog från vårkvalitén 1990 så fattar ni galoppen,

plus en överdel av annorlunda snitt. Man har därför tre olika ljuspipor, vilket får betecknas som ett stilbrott som röjer konstruktionens brist på originalitet. Den centrala pipan brukar dock vara utförd annorlunda, ofta avsedd för ett bredare/högre ljus, och avvika från de övriga som fallet också är här.

Kandelabrarna ger ändå ett välbalanserat intryck men de är knappast signerade. Prutläge med andra ord.

Den vänstra målningen av Aguéli verkar inspirerad av Prins Eugens Molnet från 1895, eller om det är tvärtom, man lånade inte sällan motiv av varann:

Den mindre bemedlade mässbesökaren behövde inte gå lottlös då museibutiken erbjuder ett välsorterat sortiment, speciellt boklådan imponerar. Här kunde även fyndas ett julkort av Elsa Beskow i ovanligt färggrant nytryck (bättre än originalet), ett par retro tablettaskar (violsmaken hade dock tappat litet karaktär medan salmiaken var perfekt) och en dalahäst till samma pris som inträdet:

Annonser
Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Fånge på Östermalm

Det fanns en tid då Stockholm bestod av en stadskärna plus yttre fattiga områden och valet av bostad var lätt för den som kunde välja. Idag kan de flesta välja bort det urbana trångboendet, för även om lägenheten på Östermalm är väl tilltagen både till ytan och höjden (som komplicerar det mödosamma putsandet av kristallkronor) så har man långt till NATUREN, om man med natur inte menar hundrastställen och en trist innergård.

Å andra sidan bor man inte där för jämnan utan alternerar med en villa i Italien, Frankrike och/eller Spanien, men då handlar det inte om permanent stadsboende utan krass investering.

SvD AB

Publicerat i Politik | 2 kommentarer

Luskiga affärer

Finansvärlden inklusive marknadsekonomin har alltid levat sitt eget liv, ett liv utan striktare etiskt omdöme. Den som är involverad stoppar lätt handen i syltburken utan att reflektera närmare över konsekvenserna.

Om Prinsessan Madeleine blir insyltad i den här verkligheten så bör det inte vara för att sko sig, utan för att stå upp som moraliskt föredöme. Inte sedan Palme har det kanske yppat sig en så viktig möjlighet för det lilla landet i norr att påverka det internationella spelet.

Kungamakten blev på sluttampen alltmer demokratisk till sin natur men uppgiften att leda nationen och överblicka ett allt komplexare samhälle blev till slut övermäktig och man tvingades delegera uppgiften till den folkvalda församlingen, vilken dock inte alltid levt upp till förväntningarna.

SvD DN DN DN AB AB AB

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Strindbergs klotterterapi kraftigt övervärderad

Man kan uppsöka vilken sluten psykiatrisk vårdinrättning som helst och där finna exempel på ”abstrakt konst” som slår Strindberg med hästlängder, men de stackars okända satarna i vita särkar får ingen uppskattning och deras ”konstutövande” anses i stället utgöra en bekräftelse på deras sinnesrubbning och minskar kraftigt utsikterna till frigivning.

Labila individer som förlorat fotfästet i tillvaron söker genom klotter uttrycka och för sig själva begripliggöra den infernokris de genomgår. Ibland lyckas det som i fallet Strindberg då han hade förmåga att landa med fötterna på marken, mer eller mindre märkt av upplevelsen, men för andra, intellektuellt mer begränsade personligheter tar sig sjukdomen ett allt olustigare förlopp och till slut sker en zombiefiering med hjälp av starka psykofarmaka.

”Föregrep” alltså Strindberg den moderna konsten, en tolkning som på senare år trissat upp priserna på hans tavlor till allt fantasifullare nivåer, eller bygger allt på en pinsam missuppfattning? Är konstpubliken lurad?

Svaret ligger väl någonstans mittemellan, men man ska komma ihåg att de stora impressionisterna ältade inte sina inre problem. De utgick ifrån och tolkade verkligheten, förenklade och i den meningen förskönade upplevelsen, medan patienten Strindberg gick den motsatta vägen, försökte få grepp om sina trauman genom att projicera dem på verkligheten, och resultatet säger egentligen konstpubliken ingenting. Jämfört med t ex Skriet av Edvard Munch och dennes naturscenerier är skillnaden milsvid. Munch behärskade färg- och formspråket till fulländning.

Man skall ha konstnärens utgångspunkt klar för sig när man bedömer konst och kan i fallet Strindberg tala om hospitaliserad konst. Om den platsar i styrelserummen och finare salonger må vara en smakfråga. För konstälskande spekulanter kan en investering i Strindbergskonst på dagens prisnivå te sig som en osäker fordran som snabbt bör skyddas genom pantsättning.

För den som inte har lust att lätta på plånboken har konsten fördelen att inte behöva ägas för att kunna upplevas, som fallet däremot är med en skulptur med tre rumsdimensioner. Det duger gott att hänga en kopia på väggen. På så vis är konsten demokratisk och tillgänglig för alla. Den som är intresserad av konst och nyfiken på Strindberg kan med fördel ta del Bukowskis utställningskatalog för 250 kr (säljs vid utgången en trappa upp om du klarat säkerhetskontrollen) med en kort introduktion till Strindbergs liv och litteraturskap, vilket i sig är långt intressantare än den konst han producerade med pallettkniven. Hans terapiklotter kan väl inte sägas ha mer än kuriosavärde, som t ex någon av hans avgnagda blyertspennor.

Auktionspriserna för vardagsföremål som ägts av t ex rockstjärnor brukar hamna på ungefär vad man fick betala för Ingemar Bergmans stereoanläggning. Inte direkt billigt men inte heller ohemult dyrt och definitivt inga miljoner.

Ovan ett exempel på vad det hela handlar om, Strindbergs ljusa och mörka sidor projicerade på naturen i en teknik som han själv, lätt självironiskt, kallade för ”skogssnufvismen”. Några av hans motiv har dekorativt värde och skulle kunna användas till kakeldekor eller korkmattor. Styla ditt hem med Strindberg. Hans bästa och mest positiva tavla är kanske Infernotavlan, sid 57 i katalogen, där börjar han närma sig något, men temat med en tittglugg i motljus är inte unikt och användes med långt större raffinemang av andra av samtidens konstnärer som arbetade i klassisk, föreställande teknik.

Perioden då Strindberg var verksam uppvisade flera svenska och andra nordiska konstgiganter med en suverän teknik som aldrig senare överträffats. Här, liksom inom musiken uppnådde klassicismen sin fulländning, varefter förfallet inleddes, eller sökandet efter ”något nytt”. Anders Zorn balanserade realism och impressionism i en nydanande helhet, medan Strindbergs motsvarande ansatser spretar. Strindberg avverkade en duk på ett par timmar, medan Zorn var grundlig och kunde använda dagar åt att hitta rätt ljussättning. Yrkesmannen visavi dilletanten.

Då man handlar med konst bör man fråga sig vad man kunde få i stället till samma eller väsentligt lägre pris. En Zorn för tio miljoner… man får en suverän upplevelse för pengarna. Rätt pris för en Strindberg, ett par hundra tusen på sin höjd. Men marknaden lever sitt eget liv. Ju större bubbla desto tunnare skal.

DN SvD SvD AB

Publicerat i Politik | 2 kommentarer

Arbete

Arbete är ett relativt begrepp om man ser till förtjänsten. Mängden utfört arbete räknat i förbrukade kalorier per arbetstimme står inte alltid i direkt proportion till lönen, utan det är inte sällan frågan om en omvänd proportionalitet. Ökad kaloriförbrukning/arbetsinsats kompenseras inte alltid med högre lön och det gäller inte bara muskelarbete. Arbetslivet reflekterar i så motto klassamhället och många gnetar precis som förut i grottekvarnen, idag främst med monotont slavarbete framför dator- och pekskärmarna.

Arbete kan vara förenat med olustkänslor, men att inte jobba alls kan uppfattas som ännu jobbigare. Det är dock möjligt att anpassa sig till en arbetssituation utan inslag av arbete, men tvånget att befinna sig på arbetsplatsen, i varje fall några timmar om dagen, kan upplevas som påfrestande.

Givet att företaget inte installerat stämpelur går det ofta att slinka in någon timme efter arbetstidens början och sluta någon timme tidigare. Även lunchrasten blir tänjbar med någon extratimme eller så. Två kafferaster betyder att ytterligare två timmar kan avräknas från åttatimmarsdagen och det återstår ett par timmar att göra litet nytta på.

Städa skrivbordet,  sortera gem, vässa pennor, byta färgband, tonkassetter eller bläckpatroner (även om det inte behövs), ta en sväng till förrådet, där går också en timme och sedan återstår en timme för att läsa och besvara post och utföra ålagda arbetsuppgifter i den mån man inte har möjlighet att delegera.

Så kan det se ut, eller kunde innan regimen Reinfeldt införde arbetstvång för alla, utom för politiker, för vilka förmåner och lättnader trissas upp i en evigt uppåtgående spiral till nivåer ingen vanlig arbetstagare skulle våga drömma om. Klasskampen har därmed gått in i ett kritiskt skede.

DN

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

En chipspåse på tronen

Estelle, Estrella, där ser man hur långt kommersialiseringen gått när en chipsfabrikant, näst intill, får gratisreklam av hovet. Vad som sedan ligger bakom Victorias ska vi säga knubbighet får väl vara osagt, men godisvanor grundläggs i ganska tidig ålder.

PS. Välkommen till en miljöförgiftad planet med växande och olösliga problem, ett politiskt räv- och rackarspel och ett ständigt kiv om oväsentligheter medan allt går åt pipan.

Annat var det på den gamla monarkins tid.

DN DN DN DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD AB SvT GP GP Arb ST SmP Dag Dag HD HD VL KT GD DM SK Bm DN DN DN SvD

Publicerat i Politik | 3 kommentarer

Trendig antikmässa

Antikmässan i Älvsjö startar idag, dvs redan igår för oss inbjudna och bjuder som alltid en fröjd för den stilmedvetne.


Visa i full HD


Visa i full HD


Visa i full HD


Visa i full HD


Visa i full HD.

Förstora bilden
Visa i full HD


Visa i full HD


Visa i full HD


Visa i full HD


Visa i full HD


Visa i full HD

SvD SH DN SvD DN DN DN Exp

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar